Jag saknar mika, han ligger nere på sjukhuset med gallsten och är alldeles gul i huden och ögonvitorna. Han ska inte va sjuk! Jag vet att det inte är något farligt men nog fan blir man nervös av det ändå. Han ska förmodligen oppereras på fredag, en titthåls operation på en timme men ändå. Det är läskigt. Mika är inte killen som blir sjuk. Jag vill inte lämna han själv där nere, jag vet att det bara är några timmar tills jag är där igen men jag hade inte velat va ensam om jag var han. Dock är han mycket starkare psykist än vad jag är och han kommer sova gott och det går ingen nöd på honom. Men det känns elakt att bara gå.

Nu ska jag försöka sova i den stora toma sängen och hoppas att det blir morgon fort så jag kan åka ner till han igen.

Ny design, om ni inte ser den så uppdatera sidan så kommer den.

1.Micromopp.

2. Någon stor fin grön växt att ha i fönstret.

3. Plåtburkar och annat fint från linds, ljusstakar m.m.

4. En i-phone =)

5. Pengar, pengar, pengar.

6. Mera pengar.

7. Smycken.

8. Almanacka för 2011, en sådan som man har i väskan. En fin förstås.

9. Det som jag kom på i går men har glömt bort nu.

mmm, jag känner mig rätt vilsen nu. Det är nytt år och man ska bestämma saker man ska göra detta år och liksom utvecklas och göra sig av med onödiga saker och onödigt bagage. Vad skall det bli av mig detta år, jag är trött på att vikariera och sommarjobba. Jag vill ha ett fast jobb med semester och fasta tider och gärna flextid. Men hur kommer man dit utan utbildning. Tell Me! Det finns en utbildning här som jag vet ger jobb, men den är på tre år. Det är lika länge som en gymnasieutbildning...men å andra sidan så vet jag vad jag kommer göra i tre år och behöver inte oroa mig för det, dessutom får jag sommarlov, jullov osv och lediga helger. Dock får man väl ägna mycket tid till att plugga men det vet jag att jag kan bara jag tar tag i det, jag har aldrig haft problem med skolan. Det som känns lite läskigt är folks reaktioner på utbildningens inriktning i kombination med mig...jag är liksom ingen människa som man ser sitta och gulla med barn men det behöver väl inte betyda att man inte tycker om dem. Jag har fantasi och jag gillar att leka och jag vet också att barn kan ge en enormt mycket kärlek. Så det känns som jag skulle kunna trivas med att jobba på dagis eller förskola. Utbildningen är lärarprogrammet på högskolan och där  har dom valt att inrikta sig på yngre barn. Alltså läser man mycket psykologi och beteénde vetenskap, spännande ämnen. Nu när jag skriver det här så låter det som att jag är ganska säker på saken och det är jag också. Men det går väldigt mycket upp och ner. Jag vill veta vad det är som gör att jag tvivlar och så vill jag övervinna det. Jag tror att en liten del är dom där tre åren,  då skulle jag va 26 när jag slöt, då är Mika 31...ska va man stressad över att hinna med saker i livet när man snart ska fylla 23?