mmm, jag känner mig rätt vilsen nu. Det är nytt år och man ska bestämma saker man ska göra detta år och liksom utvecklas och göra sig av med onödiga saker och onödigt bagage. Vad skall det bli av mig detta år, jag är trött på att vikariera och sommarjobba. Jag vill ha ett fast jobb med semester och fasta tider och gärna flextid. Men hur kommer man dit utan utbildning. Tell Me! Det finns en utbildning här som jag vet ger jobb, men den är på tre år. Det är lika länge som en gymnasieutbildning...men å andra sidan så vet jag vad jag kommer göra i tre år och behöver inte oroa mig för det, dessutom får jag sommarlov, jullov osv och lediga helger. Dock får man väl ägna mycket tid till att plugga men det vet jag att jag kan bara jag tar tag i det, jag har aldrig haft problem med skolan. Det som känns lite läskigt är folks reaktioner på utbildningens inriktning i kombination med mig...jag är liksom ingen människa som man ser sitta och gulla med barn men det behöver väl inte betyda att man inte tycker om dem. Jag har fantasi och jag gillar att leka och jag vet också att barn kan ge en enormt mycket kärlek. Så det känns som jag skulle kunna trivas med att jobba på dagis eller förskola. Utbildningen är lärarprogrammet på högskolan och där  har dom valt att inrikta sig på yngre barn. Alltså läser man mycket psykologi och beteénde vetenskap, spännande ämnen. Nu när jag skriver det här så låter det som att jag är ganska säker på saken och det är jag också. Men det går väldigt mycket upp och ner. Jag vill veta vad det är som gör att jag tvivlar och så vill jag övervinna det. Jag tror att en liten del är dom där tre åren,  då skulle jag va 26 när jag slöt, då är Mika 31...ska va man stressad över att hinna med saker i livet när man snart ska fylla 23?