Jag saknar mika, han ligger nere på sjukhuset med gallsten och är alldeles gul i huden och ögonvitorna. Han ska inte va sjuk! Jag vet att det inte är något farligt men nog fan blir man nervös av det ändå. Han ska förmodligen oppereras på fredag, en titthåls operation på en timme men ändå. Det är läskigt. Mika är inte killen som blir sjuk. Jag vill inte lämna han själv där nere, jag vet att det bara är några timmar tills jag är där igen men jag hade inte velat va ensam om jag var han. Dock är han mycket starkare psykist än vad jag är och han kommer sova gott och det går ingen nöd på honom. Men det känns elakt att bara gå.

Nu ska jag försöka sova i den stora toma sängen och hoppas att det blir morgon fort så jag kan åka ner till han igen.