Just nu är jag arg!!! Hur dum kan man va?! Det här med cigaretter och snus. Det är farligt, man DÖR av det. Alla vet det. Hjälp mig då lösa detta problem.

Person A har varit rökare och även snusat när denne inte kunnat få tag på cigg. Men efter många år av självförstörelse så får A för sig att sluta. Det måste alltså föds en tanke på att det var onödigt eller kanske hälsovådligt. A lyckas iaf sluta och håller upp i två och ett halvt år, under denna tid är A stolt och när tillfälle ges talar A gärna om hur skönt det är att inte längre lukta rök, hur äckligt det luktar OCH smakar och A tar även tillfälle i akt att dra några bloss på en fest då och då bara för att kunna diktera hur äckligt det är och detta följs av några hostningar.

Sedan, efter dessa ca 900 dagar av vad vi skulle kunna kalla för skryt, så ertappas A med att röka!!! Detta har då tydligen pågått ett tag men det verkar som att A inte riktigt har haft modet att stå för det. Vid konfronation intar A försvarsposition och vill få det till att det är konfrontationspersonen, person B som orsakat detta. Pågrund av att se till att A åter tvingas umgås med sina vänner. B tror och vet att så vidare värst tvingad är A inte. A verkar faktiskt trivas väldigt bra och talar gärna om för folk som frågar hur nöjd A är med sina val. Här har vi då problem 1. Vad är det som gör att A inte kan stå för sina handlingar när A säger sig inte bry sig och drar även till med versen "vad gör det om hundra år" ? Jag vill tro att A vet hur fel det är och nästan skäms lite. För vidare information så har A aldrig låtit någon familjemedlem eller närstående vuxen upptäcka att A rökt. Varför? You tell me. Efter mycket påtryckningar från B säger sig A bara röka under sommaren, sommar blir till höst för övriga men A lever tydligen kvar i tron om att det är sommar, sedan blir det vinter. Vilket även börjar gå upp för A. A berättar stolt för B att nu får det vara slut. Det finns dock undantag där frestelsen helt enkelt verkar vara för svår, men B vet när det är dags att hålla tyst för att inte få motsatt effekt. Frid och fröjd...MY ASS!! Nu blir A ertappad med en snusdosa istället, på frågan varför får vi svaret, "den kan va bra att ha". A påstår även sig vara en av de få unika människor som inte blir beroende av nikotin.

Nu kommer det stora problemet. A vet att det är farligt, A har lyckats sluta, A skämms inför vissa som han vet sviker genom denna handling och A säger sig inte vara beroende. Varför, VARFÖR måste A då fortsätta!!! Hur svårt är det att förstå?! B försöker förgäves få A att förklara varför men detta följs bara av ignorering från A. Vad är det som gör att A inte slutar?

Hjälp mig!

För ytterligare en tanketsällare så har nu dessa personer som A "tvingades" att umgås med slutat använda nikotin men inte A...