Hjälp B lösa problemet med A och beroendet som inte är ett beroende...
Just nu är jag arg!!! Hur dum kan man va?! Det här med cigaretter och snus. Det är farligt, man DÖR av det. Alla vet det. Hjälp mig då lösa detta problem.
Person A har varit rökare och även snusat när denne inte kunnat få tag på cigg. Men efter många år av självförstörelse så får A för sig att sluta. Det måste alltså föds en tanke på att det var onödigt eller kanske hälsovådligt. A lyckas iaf sluta och håller upp i två och ett halvt år, under denna tid är A stolt och när tillfälle ges talar A gärna om hur skönt det är att inte längre lukta rök, hur äckligt det luktar OCH smakar och A tar även tillfälle i akt att dra några bloss på en fest då och då bara för att kunna diktera hur äckligt det är och detta följs av några hostningar.
Sedan, efter dessa ca 900 dagar av vad vi skulle kunna kalla för skryt, så ertappas A med att röka!!! Detta har då tydligen pågått ett tag men det verkar som att A inte riktigt har haft modet att stå för det. Vid konfronation intar A försvarsposition och vill få det till att det är konfrontationspersonen, person B som orsakat detta. Pågrund av att se till att A åter tvingas umgås med sina vänner. B tror och vet att så vidare värst tvingad är A inte. A verkar faktiskt trivas väldigt bra och talar gärna om för folk som frågar hur nöjd A är med sina val. Här har vi då problem 1. Vad är det som gör att A inte kan stå för sina handlingar när A säger sig inte bry sig och drar även till med versen "vad gör det om hundra år" ? Jag vill tro att A vet hur fel det är och nästan skäms lite. För vidare information så har A aldrig låtit någon familjemedlem eller närstående vuxen upptäcka att A rökt. Varför? You tell me. Efter mycket påtryckningar från B säger sig A bara röka under sommaren, sommar blir till höst för övriga men A lever tydligen kvar i tron om att det är sommar, sedan blir det vinter. Vilket även börjar gå upp för A. A berättar stolt för B att nu får det vara slut. Det finns dock undantag där frestelsen helt enkelt verkar vara för svår, men B vet när det är dags att hålla tyst för att inte få motsatt effekt. Frid och fröjd...MY ASS!! Nu blir A ertappad med en snusdosa istället, på frågan varför får vi svaret, "den kan va bra att ha". A påstår även sig vara en av de få unika människor som inte blir beroende av nikotin.
Nu kommer det stora problemet. A vet att det är farligt, A har lyckats sluta, A skämms inför vissa som han vet sviker genom denna handling och A säger sig inte vara beroende. Varför, VARFÖR måste A då fortsätta!!! Hur svårt är det att förstå?! B försöker förgäves få A att förklara varför men detta följs bara av ignorering från A. Vad är det som gör att A inte slutar?
Hjälp mig!
För ytterligare en tanketsällare så har nu dessa personer som A "tvingades" att umgås med slutat använda nikotin men inte A...
Person A har varit rökare och även snusat när denne inte kunnat få tag på cigg. Men efter många år av självförstörelse så får A för sig att sluta. Det måste alltså föds en tanke på att det var onödigt eller kanske hälsovådligt. A lyckas iaf sluta och håller upp i två och ett halvt år, under denna tid är A stolt och när tillfälle ges talar A gärna om hur skönt det är att inte längre lukta rök, hur äckligt det luktar OCH smakar och A tar även tillfälle i akt att dra några bloss på en fest då och då bara för att kunna diktera hur äckligt det är och detta följs av några hostningar.
Sedan, efter dessa ca 900 dagar av vad vi skulle kunna kalla för skryt, så ertappas A med att röka!!! Detta har då tydligen pågått ett tag men det verkar som att A inte riktigt har haft modet att stå för det. Vid konfronation intar A försvarsposition och vill få det till att det är konfrontationspersonen, person B som orsakat detta. Pågrund av att se till att A åter tvingas umgås med sina vänner. B tror och vet att så vidare värst tvingad är A inte. A verkar faktiskt trivas väldigt bra och talar gärna om för folk som frågar hur nöjd A är med sina val. Här har vi då problem 1. Vad är det som gör att A inte kan stå för sina handlingar när A säger sig inte bry sig och drar även till med versen "vad gör det om hundra år" ? Jag vill tro att A vet hur fel det är och nästan skäms lite. För vidare information så har A aldrig låtit någon familjemedlem eller närstående vuxen upptäcka att A rökt. Varför? You tell me. Efter mycket påtryckningar från B säger sig A bara röka under sommaren, sommar blir till höst för övriga men A lever tydligen kvar i tron om att det är sommar, sedan blir det vinter. Vilket även börjar gå upp för A. A berättar stolt för B att nu får det vara slut. Det finns dock undantag där frestelsen helt enkelt verkar vara för svår, men B vet när det är dags att hålla tyst för att inte få motsatt effekt. Frid och fröjd...MY ASS!! Nu blir A ertappad med en snusdosa istället, på frågan varför får vi svaret, "den kan va bra att ha". A påstår även sig vara en av de få unika människor som inte blir beroende av nikotin.
Nu kommer det stora problemet. A vet att det är farligt, A har lyckats sluta, A skämms inför vissa som han vet sviker genom denna handling och A säger sig inte vara beroende. Varför, VARFÖR måste A då fortsätta!!! Hur svårt är det att förstå?! B försöker förgäves få A att förklara varför men detta följs bara av ignorering från A. Vad är det som gör att A inte slutar?
Hjälp mig!
För ytterligare en tanketsällare så har nu dessa personer som A "tvingades" att umgås med slutat använda nikotin men inte A...
Allt det där som jag vill skriva om...
Jag tror att det finns ett hopp, ett hopp för mig och den här bloggens framtid. Någon har inspirerat mig. Det känns nästan lite som en plikt att ta vid där denna någon slutade. Nu måste jag fortsätta lära hela världen vad som är rätt och fel. Jag tror att ni kommer få ta del av mycket mer tankar och känslor nu. Jag har nog mognat lite till och kommit till det stadiet att jag kan dela med mig mer utan att finna det obekvämt att familj och vänner känner till mina lite seriösare tankar. Fast känner jag mig själv rätt så kommer det bli skämt och ironi också för annars funkar det ju inte =)
Men låt oss nu inte gå för hårt ut i början. Det är som med träning, skall man bygga upp något starkt och varaktigt när man börjar från noll så får man ta det lugnt i början och sedan öka succsesivt (det va ett svårt ord, vart det rätt stavat?)
Så, hur ska man dra igång det här då, nu fick jag ju lite prestationsångest ju...what the heck!
I dag har varit en bra dag tycker jag. Började jobba klockan 06.00 i morse, städning på PayEx efter deras julfest stod på schemat. Det gick som en dans och vi var klara redan halv tio. Jag lärde mig även Vad Iss står för, Inget Socialt Samliv eller Inte Speciellt Snygg. Och det är faktist lite så man känner sig när man spenderar dagarna tillsammans med en städvagn.
Vid lunch hämtade Linn upp mig och så åkte vi till rackethallen och spelade lite badminton och pratade om lite allt möjligt och såklart våra sambos, ett stående ämne.
När jag kom hem pratade jag med Frida och hon kommer till ön den 25:e mest för att träffa Zorro sa hon. Sen deckade jag i duschen. Jag är förkyld och det kliar utav bara helvete i halsen. Det känns som en konstant kväljning för att halsen är så irriterad. Inge kul!
Sen fick jag en förfest, eller nått i den stilen. Åsa och Emelie kom hit och lekte förfest med mig innan dom skulle på krogen. Vi har avhandlat det mesta. Kanske inte så "festliga" grejer men dock saker värda att ta upp, vissa mycket viktiga saker som jag senare kommer att ta upp tror jag. När jag kört ner dem på krogen så åkte jag förbi Max och köpte en Blizzer och sen har jag suttit här och mentalt laddat för det här.
Nu kom iaf den i dag omdiskuterade sambon hem så jag tror jag avslutar här. En lite lugn början så att vi inte tröttar ut oss och tappar glöden.
God natt och sov gott allihopa.
PS: det kan va så att sidan behöver uppdateras för att se ut som den ska men om det första ni ser är mig på en klassisk The Studio-bild så är ni rätt.
Men låt oss nu inte gå för hårt ut i början. Det är som med träning, skall man bygga upp något starkt och varaktigt när man börjar från noll så får man ta det lugnt i början och sedan öka succsesivt (det va ett svårt ord, vart det rätt stavat?)
Så, hur ska man dra igång det här då, nu fick jag ju lite prestationsångest ju...what the heck!
I dag har varit en bra dag tycker jag. Började jobba klockan 06.00 i morse, städning på PayEx efter deras julfest stod på schemat. Det gick som en dans och vi var klara redan halv tio. Jag lärde mig även Vad Iss står för, Inget Socialt Samliv eller Inte Speciellt Snygg. Och det är faktist lite så man känner sig när man spenderar dagarna tillsammans med en städvagn.
Vid lunch hämtade Linn upp mig och så åkte vi till rackethallen och spelade lite badminton och pratade om lite allt möjligt och såklart våra sambos, ett stående ämne.
När jag kom hem pratade jag med Frida och hon kommer till ön den 25:e mest för att träffa Zorro sa hon. Sen deckade jag i duschen. Jag är förkyld och det kliar utav bara helvete i halsen. Det känns som en konstant kväljning för att halsen är så irriterad. Inge kul!
Sen fick jag en förfest, eller nått i den stilen. Åsa och Emelie kom hit och lekte förfest med mig innan dom skulle på krogen. Vi har avhandlat det mesta. Kanske inte så "festliga" grejer men dock saker värda att ta upp, vissa mycket viktiga saker som jag senare kommer att ta upp tror jag. När jag kört ner dem på krogen så åkte jag förbi Max och köpte en Blizzer och sen har jag suttit här och mentalt laddat för det här.
Nu kom iaf den i dag omdiskuterade sambon hem så jag tror jag avslutar här. En lite lugn början så att vi inte tröttar ut oss och tappar glöden.
God natt och sov gott allihopa.
PS: det kan va så att sidan behöver uppdateras för att se ut som den ska men om det första ni ser är mig på en klassisk The Studio-bild så är ni rätt.
