Nu är jag trött på att framstå som lat och oansvarig så jag tänkte förklara mig en gång för alla!!

Alla tycker det är jätte kul att Mika har fått praktik som rörmokare och alla frågar hela tiden hur det går för honom osv. Jag tycker också att det är jätte bra och kul att han fått det och hoppas verkligen att han kan få lärlingplats för jag vet att han vill det och det märks att han trivs som fisken i vattnet med det. Han har fått chansen att byta branch, han hade kontakten och alla puschade honom och det blev ju lyckat. Det vill jag också göra, byta branch. Jag har också mål som jag vill uppnå och en tanke om vad jag vill göra men det jag får höra är, "har du fått nått jobb ännu då" "sök jobb på alla restauranger i stan väll" "ica kanske behöver någon" "ska man ha lägenhet och betala hyra kan man bara inte sitta hemma och glo och tro att pengarna skall komma in ändå". Jag är inte dum, jag vet att man behöver pengar och för det ett jobb. Men jag vill också ha ett jobb som jag trivs med och som jag vill göra. Jag vill inte springa arslet av mig på någon kvarters krog och sabba mig själv och mitt och Mikas förhållande för att få in pengar. Jag vill inte jobba som servitris mer, inga kvällar och helger. För om Mika nu lyckas få lärlingsplats så kommer hans arbetsdagar fortsätta att vara 07-16 måndag till fredag. Vill skall flytta till en egen lägenhet så lite nytt kommer det faktiskt bli fast vi bott tillsamans i nästan ett och ett halvt år. Då vill jag inte inleda det med att bara jobba kvällar och helger, vad fan är det för mening med det? Dessutom blir jag knäpp av att bara jobba kvällar, man sitter hela dagen och väntar på att man skall jobba så man tar sig inte för något ordentligt ändå. Jag vill ha ett dagtids jobb så man kan leva ett liv på kvällar och helger, kunna planera saker för man vet sitt schema och sluttider. Vissa kanske tycker jag är klen men då är det väl så, jag märker ju att jag mår dåligt av det då är jag ju inte så dum så jag frivilligt utsätter mig för det.

Jag vill jobba inom fackhandel, alltså specialicerade affärer där man måste kunna det man säljer och har mycket kundkontakt och får lära sig saker. Systembolaget, bokia, granngården och colorama är exempel på ställen där jag vill jobba, systembolaget är väl det stället där jag har mest kunskaper men jag vill som sagt lära mig mer och om det sen är om alkoholdrycker eller tapetklister, fågelfrön, arbetshandskar, engelska poeter eller nått spelar inte så stor roll. Mika hade inga förkunskaper  om rörmokeri innan han fick praktiken, då borde väl jag kunna lyckas också. Men tydligen inte för jag skall ta vilket jävla skitjobb som helst annars är jag bara lat och bortskämmd. Nej!! Men det är svårt att komma till skott för folks uppfattning verkar vara att jag tror att jag skall kunna klampa in på tex granngården och gå därifrån med ett jobb, så deras attityd visar liksom att dom inte tror på mig och typ tänker, visst visst du kommer snart märka att så funkar det inte. Det är ingen som säger till mig "vad kul, lycka till" eller "va bra att du vet vad du vill göra" eller "visst kommer du klara det". Det är bara massa negativt. Dom ända som puschar lite är Mikas mamma och hennes kollega men det är väl inte så konstigt eftersom det är deras jobb som arbetscocher. Nu när jag skriver det här så verkar det ju bara fånigt att bli påverkad av andra inställning men faktum är att jag blivit det. Men det är väl ganska logiskt att självförtroendet sviktar när andra visar för en att man inte kommer lyckas. Det är ändå en ganska svår sak att marknadsföra sig själv på en helt ny marknad, jag blir osäker och behöver lite stöd och uppmuntran. När jag kommer ut från mötet med Moud på Antenn så känner jag nu jävlar skall det hända saker. Men den inställningen försvinner så fort när det är över en vecka till nästa möte och man inte får några positiva ord under tiden, bara tidigare nämnda frågor och skepsis. Då blir det så att jag skiter i det för jag har ingen lust. Alla behöver lite hjälp ibland.

Nu tror jag att jag fått med allt som irriterat mig ett tag och hoppas att det blir bättre nu. Dock vill jag inte att ni skall bli överengagerade nu för det är genomskinligt. Jag vill bara att ni skall förstå mig och hur jag känner och att jag vill må bra. De kraven jag har är ändå inte så stora.


God natt!