I dag har jag och Mika tagit steget mot beach 2009. Vi åkte och hyrde längdskidor för resten av säsongen och sen stapplade vi ut i spåret. Jag hade glömt hur jobbigt det var men med lite mer träning och sen så är vi nog bra. Mika var dock lite kaxig i början, han tyckte att vi skulle åka upp till Malmbäcksstugan men vi kom halvvägs upp för branten upp på fjället sen övertygade jag oss att vi skulle vända och nöja oss med att åka i spåret istället. Nervägen var väldigt rolig, det är brant och Mika skulle försöka åka ner (jag gick) så han satt på rumpan några gånger, underbart att se honom se ut som en vinglig nybörjare på ett par skidor. Moahaha Jag ramlade bara en gång men det var för att den vallan vi kletat på inte ville funka som vi ville när vi kom uppåt så då fastade jag typ i spåret istället. Även när det det lutade neråt så fastande skidorna så jag ramlade. Jag hade ju liksom fart i överkropppen men benen satt fast, ja ni fattar. Nu skall vi bara skaffa varsin magväska som vi kan ha vattenflaska och en apelsin i (alla längdåkare äter apelsin, vi brukar kalla dom för apelsinsskalare för alla dumpar skalen i spåren, så är det). Sen måste vi ha mer sportiga solglasögon, typ med blåmetallic bågar.


Min enda vurpa, innan jag kom på hur man tog sig upp igen, lättare än på carvingskidorna iaf.


Woho, nästa Magdalena Forsberg=)