Är det fler än jag som blitt smått handlingsförlamade efter en tid i ett förhållande. När man är singel så måste man ju klara allt själv. Speciellt som hästtjej så måste man ju vara stark och handlingskraftig. Men nu har jag börjat bli mer och mer så att jag ropar på Mika så fort det är nått. Dels för att jag vet att han gör det bättre, det går snabbare och han får göra det på sitt sätt. Även om jag skulle kunnat klara vad det nu är jag skulle göra men Mika är den lättare utvägen. Sen är det ju det där med matlagningen också. Någon som missat att Mika är kock?! Hur kul är det att laga mat till en kock. Jag vet ju vilken matkritiker han är och han är jävligt petig. JA! en sådan vill jag laga mat till. Not. Han vill att jag ska laga mat oftare men jag vågar liksom inte och när jag gör nått så stannar han liksom av med det han gör och iaktar mig istället rätt ofta får man höra "hur tänker du nu" varför gör du inte så här istället" m.m. Ville han ha någon hjälp eller inte. Sen finns det den tysta piken också, typ smakar på potatisen och sen hämtar saltet men säger ingenting. Jag tycker sådant är jobbigt för det blir liksom ett bevis på att det inte dög. Då har jag ingen lust!



En inspirationskälla kanske...?